Plain & Simple

Det finns inte så mycket att säga om Ken Robinson eftersom han kommer att berätta om sig själv och vad han står för i detta klippet. Jag föreslår dig som läser detta att ta åt sidan 20 min för att lyssna på vad han har att säga. Om ni har mer tid så kan ni lyssna på vad han har att säga 5 år efter första videon. Om ni gillar dessa videos så ska ni ta er till http://www.ted.com/ , där finns det massvis med videos som kommer att få er ur balans på alla möjliga vis.

  Ibland så ska man inte vara självisk och bara tänka på sina egna behov. Om jag hade tänkt på mina egna behov, på att jag var trött och bara ville hem. På att det var varmt och jag ville ta mig hem så fort som möjligt så jag slapp sitta i bilen så mycket. Hade jag varit folkskygg och inte vågat prata med viltfrämmande människor, så hade jag inte fått uppleva det som jag upplevde eller lärt mig det jag lärde mig. Jag hade inte träffat de personerna som jag träffade eller fått den väldiga uppskattning för min lilla insats om jag inte stannat kvar de extra minuterna på parkeringen. Ja det är inte så dramatiskt som det låter, men ändå en rolig sak att tänka på. Om jag inte varit där hade de då fått den hjälp de behövde, eller?

  Historien börjar i på en mörk tom station, två älskare skulle säga adjö innan den ena tragiskt skulle bege sig iväg. Eller vänta så var det inte alls!

  Två kompisar stod på en varm och ljus tågstation i väntan på att tåget skulle gå. Den ende med en glass i högsta hugg och den andre hade full koll på att inte tappa bort sin hatt(jag).

  Sorgsna farväl flög mellan vännerna och en tår föll ifrån den enes kind innan denne gick på tåget för att aldrig ses igen. Eller ja... Det var glada kramar och vaga planer inför en en framtida träff som inträffade vid avskedet.

  Jag tar och hoppar direkt till denna goda gärning för annars så kan jag nog fylla ut rätt så mycket med detta retsticka skrivandet.

  När jag kom tillbaka till bilen på parkeringen vid stationen så stod det en bil parkerad så att jag inte kunde köra ut ifrån där jag var parkerad. Mellan min bil och bilen bredvid står det tre killar en en medelålders kvinna. De står alla fyra och studerar en man som ålar omkring i bilen. Deras första reaktion när jag kommer gående emot dem var såklart att flytta bil nr ett som står i vägen för min avresa. Jag frågar som en trevlig medborgare vad det är som står på och får då reda på att låset inte funkar ordentligt. Istället för att sätta mig i bilen efter det och köra hem så står jag också och studerar mannen som visar sig vara gruppsamlingens far/man åla sig till bagaget i bilen. Det är nämligen så att han kommer inte ut nu när han tömt det sista livet som batteriet hade på att komma in i bilen, allt elektroniskt har slutat funka. Vilket nu då betydde att man kunde inte komma in i bilen eller komma ut ur den, om det hade varit en äldre bil så hade man enkelt vevat ner rutorna och krälat sig ut den vägen. Men med tanke på mannens kroppsbyggnad och det faktum att fönsterna öppnades elektroniskt så gick det inte så bra i vilket fall. Nu kommer vi till det ”magiska” ögonblicket som inte hade skett om jag bara begett mig av efter den formella och nyfikna frågan till kvinnan. Jag hjälpte till inte bara genom att förse räddningskåren på två killar i min ålder plus mig med startkablar utan även erbjöd att använda min bil för att starta vraket. Nu skulle jag få mig en snabbkurs av en man som var instängd i sin bil i mitten av juni hur man startar bilar med startkablar. Väldigt intressant möte vill jag säga och en upplevelse som förgyllde min dag ännu mer än vad den redan var. Såklart fick vi ut mannen och han var väldigt tacksam, det var såklart hans familj med. Känslan jag hade när jag åkte där ifrån var väldigt skön, det är skönt att hjälpa andra.

  Det behöver inte vara något speciellt som i detta fallet utan något simplare, en glad hälsning på stan eller som jag gjorde här om dagen. Jag hjälpte en äldre dam med att lyfta upp hennes dragkorg på ICA, jag såg på henne att det skulle vara tungt så jag tog den för henne och lyfte upp den. Det var inte svårare än så och hon blev så glad att någon hjälpte henne.

  Jag kommer att tänka på ett ”fenomen” som heter fjärilseffekten, jag kan inte i detalj hur den fungerar. Dock så tror jag att det är något i stil med att den minsta gest(tydligen så stavas det så hade jag inte en aning om!) kan skapa underverk i framtiden. Det kan beskrivas som att man droppar i en droppe vatten på västkusten idag och en tsunami sköljer över USA imorgon, ett exempel bara! Man skulle också kunna säga att idag hjälpte jag en familj att ta sig ut ur sin bil, imorgon så hjälper någon i den familjen någon annan okänd person.

  Jag har ett verklighets exempel till som jag vill skriva om innan jag är färdig som också skulle få mig att känna mig väldigt bra med mig själv. Detta upplevde jag för någon vinter sedan.

  Jag var på vägen hem ifrån en middag hemma hos pappa, det var nysnö och kallt. Klockan var runt nio tiden och det hade redan blivit mörkt ut. När jag inte var långt hemifrån gående själv under gatlyktornas neutrala sken så hörde jag en bil gasa för fullt. Tydligen så hade det varit någon form av sammankomst i en lite lokal för någon av minoriteterna i Gislaved. Byggnaden är någon gammal byggnad till dammen som ligger där, den har länge sedan blivit renoverad för att hushålla andra aktiviteter. Dock så är nedfarten till lokalerna på understa våningen som inte ligger på det vanliga markplanet rätt så brant. Jag går och studerar den figur som står utanför bilen och försöker med ingen framgång att få bilen att få fäste på den ny frusna backen, vad jag kan se så är de två stycken. Jag hör att de pratar med varandra, men inte om vad eftersom jag är ungefär 100 meter ifrån dem. Om jag skulle vilja ta mig till dem så måste jag korsa först den vanliga vägen och sedan ett snår med skog. Jag går och studerar de en stund till, det är ju rätt kallt tänker jag för mig själv och det är ju max 5 min innan jag är hemma. Jag vill ju hem och komma in i värmen. Fast jag vet inte vad som får mig att stanna och raskt små springa över vägen ner genom snåret och fram till bilen. Det sitter en man i bilen och en kvinna står utanför bilen, de bryter på något språk som jag inte har en aning om vad det kan vara. Jag frågar om de behöver hjälp.

  Trots situationen de är i så frågar de om jag verkligen vill, det är ju rätt kallt ändå. Klart jag kan det, jag har ingen tid att passa.

  Efter febrilt puttande och många försök så fick bilen tillslut fäste och kom upp för backen, jag var helt slut. Svetten rann i princip ner för ryggen och jag hade slängt av mig mössa och vantar för att kunna arbeta bättre. De hjärtliga tack jag sedan översköljdes med var helt underbart och fast än jag blev väldigt kall den lilla biten jag hade hem så gick jag hem med ett stort leende på läpparna och det leendet popar fortfarande fram när jag tänker tillbaka på den goda gärning som jag gjorde en vinternatt för vilt främmande människor.

Blev inspirerad av bästa tjejen Annie ( narannie.blogg.se ) så jag rustade upp mitt slitna gamla soffbord som jag nu ska ha som tv bord i mitt rum. Det är otroligt vad lite sandpapper, tejp och färg kan göra med en möbel. Lite för och efterbilder liggar här under, jag blev rätt nöjd. Vet inte om jag tycker att det blev bättre när jag inte fick som jag ville ha det eller om det inte blev det.

 

Tänkte skriva lite om denna underbara remake av en riktigt bra serie, för er som inte sett serien så handlar den om en liten kille som heter Gon Freeks. Han lever lyckligt i ovetande om att hans pappa är en världskänd Pro Hunter, när han fyller 12 så vill ha veta vem hans far är och för att få träffa honom för första gången i sitt liv så beger han sig ut på ett långt och fartfyllt äventyr. Där han bland annat träffar många vänner och "fiender", bland andra Killua Zoldyck, Kurapika och Hisoka.

Remaken av originalserien har skalat av de onödiga, men roliga äventyren som han upplever i början av sin resa. Dock så får man nya äventyr och framförallt mer ingående i detaljer senare i serien som man inte fick i originalet. Den stora anledningen till varför den "nya" serien är bättre är upplägget av serien och framförallt kvalitet på avsnitten, jag säger inte att jag inte gillade första säsongens lite mer brusiga avsnitt. Men det är skönt att få mer renare och snyggare avsnitt nu.

Nackdelen för den som tänkt börja se den gamla serien och inte riktigt vet om det så kan man missa en hel del eftersom första serien är uppdelad i 4 delar,

Hunter x Hunter - 62 avsnitt

Hunter x Hunter Ova - 8 avsnitt

Hunter x Hunter: Greed Island - 8 avsnitt

Hunter x Hunter: Greed Island Final - 14 avsnitt

Jag kan säga att jag blev helt till mig när jag såg att de skulle släppa en remake av serien eftersom jag visste vad som skulle hända (fortfarande förtrollad) satt jag och kollade tills att den nya serien kom till där den gamla slutade. Skönt tänkte jag då var den serien slut med, den var bra och så, men jag hade ju redan sett allt det. Icke ont anande så kom ett nytt avsnitt veckan efter.

MAN FÅR SER ÄNNU MER SOM INTE ENS VISATS I ORGINALET!

Sa jag och fick smärre orgasmer när jag satt och såg på avsnittet.

Lite snabb fakta om orginal serien:

Lanserades 16 okt 1999 - 31 mar 2001

Totalt 94st avsnitt och varje avsnitt snittar på 23min

Mangan lanserades 3 mar 1998 - nutid

Nog med det nu ska jag visa ett klipp som är ett intro till början av remaken, jag förälskade mig i detta introt direkt eftersom det talade till mig. Det passade in så bra på karaktärerna och serien.

Var i Karlskoga igår och besökte en Yrkeshögskola där det var jätte intressant och givande. Särskilt att gå upp 5.30 på morgonen eftersom jag var tvungen att vara där kl 10.00. *sigh* I alla fall så när jag skulle ta mig hem så hade jag ingen direkt tidspress förutom min egen vilja att åka hem och sova. Så jag stannade till vid Göta Kanal (därför jag kanalade fram till Karlskoga) så här är några bilder ifrån detta. Bra dag, fast lång. Imorgon ser jag Karlskoga i backspegeln och Kungsbacka är då istället objektivet.

Jag vet inte om blåa byxor, röd piké, digitalkamera och fanta är synonymer för götakanal vakt. Tydligen så är det det eftersom jag blev jagad av två personer med båtar som trodde att jag jobbade där. -.-

 

 

Tänkte att jag skulle börja blogga lite om den Anime som jag kollar på under mina lediga dagar så här kommer jag att fylla upp en hel del med videoklipp och bilder. Som en mjukstart så tänkte jag bjuda på ett intro till min favorit serie One Piece, som ni kommer att märka så sjunger de varken på engelska eller svenska. Detta är eftersom jag tycker att:

A: Svenska låter så otroligt mesigt och om jag skulle lyckas hitta avsnitt med svenskt tal så skulle jag få göra dem själv så vitt jag vet.

B: Engelska är editerad på så vis att småbarn ska kunna kolla på det, översättarna tycker inte att det är lämpligt att visa tecknade figurer som röker och blöder. Plus så låter de för djävligt med, enligt mig i alla fall.

C: Japanska är original språket enda stället där det kan förekomma missuppfattningar är när man får engelsk undertext och den inte stämmer överens. Sen så fattar jag inte japanska så jag sitter mysigt och håller med, serien är även inte omklippt så allt är som det ska vara och inget annat.

Lite fakta om serien:

1. Idag 7/6 finns det 598 Anime avsnitt av One piece varje avsnitt pågår i ca 20min, vilket resulterar i ca 8,3 dagar eller 199,3 timmar.

2. Serien har pågått sedan 1999 medans mangan har pågått sedan 1997.

En sista sak är att introt är ett av de senaste, så om du som läser funderar på att kolla på serien eller läsa mangan så säger jag bara såhär

KOLLA INTE PÅ DETTA INTROT!

Här har vi sista blogginlägget för Borås djurpark för tillfället. Några fina hundar som jag gärna skulle ha för mig själv. Samt mitt trevliga sällskap som är lite skygg för att stå framför kameran, man får nöja med att hon inte gömmer sig när man väl umgås med henne. Fika och bio efter att djurparken stängde, The great Gatsby. Ja jag vet inte vad jag ska säga om den filmen, det enda jag kan säga är att jag har sett den. Man får nöja sig med det när man inte riktigt hänger med.

Ja de är inte horny utan horn:y. They have horns and they here to be pointy!

Väldigt blandat är det här, mest Giraff bilder eftersom de skulle försöka äta kameran om de fått chansen.

Apor är alltid roliga att ta kort på eftersom de är så livliga och roliga. Som tur är så kastades det ingen avföring, fast en schimpans tyckte att det var roligt att erbjuda sin mat och sedan ”säga” Just kiddin'! Burn! Haha ja ni märker vilka bilder det är jag menar. Kom in några eftersläntare så de fick vara med här också.

 

 

Om jag skulle gjort ett inlägg om varje djur så skulle jag ha 1 million inlägg, så jag kör en woumbo kombo här hos den svenska björnstammen och lade in lite andra djur som jag tyckte kunde trivas där också. Ni märker nog vad det är för ena djur hoppas jag.

Bestämde mig för att jag inte ville ha alla 154 bilder i samma inlägg så jag tog mig friheten att dela in dem i olika grupper så att man kan gå in och kolla på de som man tycker är roligast att kolla på. Titeln på de olika inläggen beskriver rätt bra vad det är i inlägget så hoppas ni kommer njuta av bilderna lika mycket som jag gjorde när jag tog dem.

Är de inte för underbara, dock så ville leoparderna äta mig. Kan bero på att jag hade stirra tävlingar med dem. Lejonen var villiga att vika ut sig för mig, detsamma för tigrarna. Dock så var geparderna rätt slöa, can't blame them med tanke på varmt de var.

Eftersom man är utanför dörren ibland så tar man oftast med sig kameran, så nu kommer det lite natur bilder på diverse växter etc etc. Ni fattar grejen fina saker som växer och finns i våra vardagar, om vi nu bara tar oss tid att stanna, lukta, inspektera och njuta.

 

Första bilden har inget med karnevalen att göra, men jag gillade fångades av deras närhet till varandra. En dag kommer jag stå där och kolla på någon (förhoppningsvis inte Gislaveds) karneval med min sambo.